Det snöar!

Imorse när jag åt frukost ser jag att det börjar snöa. Blir ett fint avslut på den här resan, den började med stekande sol och slutar med röda kinder och snö. Sista dagen i skolan igår och folk har börjat åka hem. Många kramar och många tårar. Det är en märklig känsla att säga adjö.

Tack för alla fina kommentarer. Vi ses hemma i Sverige.

God jul!

Lucia!

Jag säger bara en sak: Luciafirande i katedralen 11/12, Aix-en-provence.

Det var helt MAGISKT. Hela resan hit var värd att göra bara för att få vara med om det. Oförglömligt!

Det är något speciellt när man tränar, nöter och jobbar tillsammans för att sedan överträffa allas förväntningar - även våra egna. Minuterna innan vi skulle börja stod vi i sakristian, bland tavlor på gamla präster och gjorde en tyst raketen tillsammans för att sedan tända ljusen och skrida ut i kyrkan. Det var helt becksvart, man kunde bara ana fulla bänkrader och se pelarna som sträcker sig upp i valv. Akustiken i katderalen gjorde att tonerna bara flöt iväg och växte. Från att vi började gå in till att vi gick ut stod jag stundom med gnistrande ögon och sjöng för fullt för att sedan känna hur halsen snörptes ihop och ögonen tåras. Det var en sådan egendomlig känsla att stå i en katedral i Frankrike och få sjunga på svenska, få visa ett luciatåg för de som aldrig sett det förut. Det var speciellt att få stå tillsammans med nyfunna vänner som jag kommer sakna fruktansvärt mycket. När Linnea, Anja och Maja sjöng solo visste jag inte vart jag skulle ta vägen, det var så fint och jag blev så stolt över att få känna så talangfulla människor.

Från katedralen fortsatte vi ut genom porterna sjungandes hela vägen till borgmästarhuset. Vi gick längs smala gator med kullersten i våra vita klänningar och med ljus i handen. Folk stannade och tittade och undrade säkert vad vi var för någon religiös sekt. Det rök ur våra munnar när vi gick förbi butiksbiträden, folk på väg hem från jobbet och sopgubbar. Sedan fick vi glögg och pepparkakor på Hotel du Ville.

Bildregn från den senaste veckan!


Uppe på toppen av Sainte Victoire!

Jag och Anna med berget i bakgrunden

(luta huvudet lite så blir det rätt)

Sista oljemålningen i ateljén

Ljus!

Bergsbestigning och Uno.

Ni ska bara veta hur glad jag blir för varje kommentar, varje brev. När man är hemifrån, långt ifrån Sverige, är det de små sakerna man saknar. Det vardagliga och rutinerna. Därför ler jag för mig sälv när jag får veta att mamma julstädar i spisrummet (jag kan känna doften av grönsåpan) och pappa räfsar löv (säkert efter mörkrets intrång, med strålkastarlampan på och med p1 i hörlurarna), allting prydligt nedskrivet i ett litet brev. Jag blir glad när Linnea skriver att Förslövs julmarknad inte var så "fyllig". Jag blir nästan rörd när jag tänker på alla eldsjälar i FIF-mössor som inte ger upp, trots att det finns de som istället väljer julmarknaden i södra Frankrike bara för att den är lite mer "chic".

Nåja, trots lite hemlängtan så har jag det förträffligt bra här. Inte det minsta sjuk för er som är oroliga. Dock har jag ont i benen eftersom jag vandrat i ca fem timmar idag. Gick upp på toppen av Sainte Victoire där det finns ett kapell och ett stort kors. Hade sällskap av Anna och hennes franska kompis, Heloise. Känns bra att ha pratat enbart franska hela dagen! Vägen upp till toppen var jobbig, brant uppför i drygt två timmar. Mina ben darrade och det som höll mitt humör uppe var tanken på picknicken när vi väl kommit till toppen. Det var många vandrare ute idag och alla säger bonjour till alla. De som är på väg neråt säger "Bon courage" till oss som kämpar i uppförbacke. Uppe på toppen är utsikten helt fantastisk. Såg berg bort i horisonten med snö på toppen.

Efter att ha bestigit berget följde jag och Anna med hem till Heloise morföräldrar. Det finns vissa hus och vissa människor man känner sig hemma med, så var det med dem. De var söta och rara, bjöd på kakor, clementiner och valnötter. Vi satt i vardagsrummet där det fanns stora rustika trämöbler, gamla böcker och små värmeljus. Vi pratade politik, språk och skola. Innan vi gick hem spelade vi ett parti Uno. En härlig dag!

Jul i Aix!






La Grippe A

Igår när jag och david skulle hem till våra grannar för att hjälpa dem med engelskan så öppnar tjejen dörren, jag gör mig redo för den sedvanliga puss-på-kinden ritualen. Men det blir ingen sådan, hon ursäktar sig och säger att hon är sjuk. Lillkillen tillägger att hon har "la grippe A" (svininfluensa). Jag skrattar muntert. Hela hösten har det haglat kommentarer om svininfluensan så fort någon hostar eller nyser. "Är det kanske svininfluensan du har?" säger man med glimten i ögat. För han skämtar väl, visst? Men det gjorde han inte. Tjejen som vi ska spendera kvällen med har svininfluensa. Jag och David ger varandra desperata blickar. Tjejen hämtar sitt munskydd och sedan är vi igång och spelar pictionary. När jag kommer hem igen duschar jag och borstar tänderna. Jag hoppas inte svininfluensavirus tål tvål och vatten. Jag får helt enkelt lita på att mitt fantastiska immunförsvar gör sitt jobb.

På tal om svininfluensan så läste jag ett ganska roligt inlägg på Jonas Gardells blogg för någon månad sedan:

"Åter från en bokmässa där alla gick omkring och viftade med sina nyspritade händer som kirurger inför en operation. Jag blir aldrig så förälskad i Sverige som när vi visar prov på vad lite organisation och disciplin kan åstadkomma. Vi tvättar händerna som det gällde livet och precis överallt finns Alcogel – utom på Apoteket eftersom lagren sålt slut sedan veckor.
Till och med tvååringarna på dagis kan ordet: Alco-gel.
Över hela landet där hösten nu sänker sig allt snabbare står en doft av desinfektion som jag alltid ska förknippa med hösten 2009.Nu tyder somligt på att svininfluensan inte blir den farsot man befarat, mycket tack vare att vi svenskar när det gällde reste oss upp som en man: män och kvinnor, svenskar och invandrare, homo och hetero, barn och gamla och ropade: Till handfaten! Till tvålen, till vattnet och handspriten och vifta vifta vifta! We shall owercome!"

Julmarknad!

I helgen började julmarknaden här i Aix. Längs hela Cours Mirabeau är små stugor uppsatta med allt möjligt. Har aldrig sett någon så fin julmarknad. Det finns stånd med godis, leksaker, korvar, våfflor, smycken mm. På taket på dessa stånd är en plastduk utlagd för att ge en känsla av "snö". Det är just det som är problemet. Julstämningen hämmas av att det är soligt och varmt, då är Sveriges klimat att föredra. Jag fick ta av mig jackan för att jag svettades i solen samtidigt som jag gick i takt med tonerna från "jingle bells". Efter att ha gått på julmarknaden åkte jag och Linnea till Cassis och doppade fötterna i medelhavet. Det var ganska kallt.

Ska försöka få upp lite bilder snart! Men har inte tagit alls mycket bilder under min vistelse, lite synd kanske men vill samtidigt inte känna mig som en turist hela tiden. Däremot är det många av mina vänner här som tagit bilder, så får sno av dem senare..

Förresten, var hos frisören igår. Klippte av två decimeter av mitt hår. Skönt! (har numera samma frisyr som jag klippte till julavslutningen i sexan, för er som är insatta).

Uppdateringar!

Jag och David har fått ett litet extraknäck. Förra veckan kom en granne förbi, som bor två våningar upp och frågade om vi ville hjälpa deras barn med engelska. Vi ska varje torsdag hämta deras 10-åriga pojke på skolan och sedan gå hem till dem där den 12-åriga storasystern väntar. Meningen är att vi ska ha konversationer på engelska. Min engelska har sällan varit så dålig som nu, har bara franska ord i huvudet men vi tackade jag, får ju dessutom lite pengar. Första dagen var igår och det gick bra. Var lite orolig för den lilla killen som såg busig ut, och han la säkert märke till att vi inte såg så stränga ut. Det stod klart efter en liten stund att deras engelska inte var så bra. Vi tog fram pictionary och spelade det. Hade jätteroligt och förhoppningsvis lärde de sig litegrann.

Spännande för oss också att träffa franska barn och få en inblick i deras vardag. Jag är glad att jag inte är ett franskt barn, så mycket kan jag säga. Det verkar väldigt strängt, och det är läxor och dikteringar som ska göras. Som jag har förstått får de betyg redan från andra klass. Då är man glad att man gick i en skola utan varken läxor eller prov upp till 12 års ålder..

Överhuvudtaget verkar uppfostran här vara mycket strängare. Ofta när man är i parken för att koppla av och sola så är det alltid en dagisfröken eller mamma som står och skriker på sitt barn. Om de nu tvunget måste göra det kan de väl undvika offentliga platser åtminstone?

Ikväll blir det fotbollstittande på en pub. Det är Marseille mot Paris, och matchen spelas dessutom i Marseille där det nu är full polisberedning. I veckan när det var Egypten mot Algeriet tändes det eld på sex båtar, flertalet soptunnor och butiker förstördes. De är hängivna fans, det måste man i alla fall ge dem.


Luciaträning

Vi i klassen har blivit tillfrågade att lussa på tre olika ställen i Aix och utanför, bland annat i skandinaviska kyrkan. Det ska bli väldigt roligt och vi är i full gång med repetioner. Men eftersom alla är så extremt musikaliska så är nivån väldigt hög. Det velas mellan att börja på fiss eller ciss, crescendon ska tränas och vi har uppsjungning i en kvart. Förra gången hann vi i princip gå igenom gläns över sjö och strand och jul, jul strålande jul på en och en halv timma. Jag försöker mest hålla mig för skratt och hålla mig för gråt när vi ska lyckas hitta toner som för mig är omöjliga att få fram. Jag ger upp och kör mitt eget race och sjunger i min egen påhittade tonart.

Ikväll är jag och David hembjudna till Linnea och hennes Monsieur för att laga anka. Spännande!

Ansiktet utåt för Båstads Gymnasium

Nyheten om att jag är med i tidningen har spritt sig ända hit från olika håll. Vilken uppståndelse va? Känner mig som en kändis, haha. Har nu sett bilden på nätet. Hörde misstankar om retuchering? Jag måste hålla med där. Mina tänder har väl inte varit så vita sedan mjölktändernas tid? Dock var jag medveten om att det skulle dyka upp en bild på mig i samband med öppet hus på min gamla skola, en gammal lärare hörde av sig och frågade om det var ok. Tur var väl det, annars hade det blivit dyra skadestånd kan jag lova...

C'est moi!



Jag, på en utflykt för någon vecka sedan, taget av min rumskamrat david. Nu ska han och jag se "vänner" tillsammans. Och förresten, tusen tack för alla ni som skriver några rader till mig här i bloggen, jag saknar er!

Kram

November!

Ett tag sen sist jag skrev, ska skriva lite kortfattat vad som hänt och sedan ska jag ut på stan för att hitta ett par byxor. Det har varit mitt projekt i flera veckor nu eftersom mina enda jeans jag hade med mig av någon konstig anledning har blivit för små. Kanske kan det ha något att göra med att jag inte har koll på tvättningen och kör allt i 60 grader och att jag äter efterrätt tre gånger om dagen. Kanske.


- Jag har varit på en bar och sett fotboll, Olympic Marseille mot zurich. Marseille vann överlägset och det var en riktigt rolig match att se. Stämningen var på topp och det blir helt klart fler fotbollskvällar för mig. Jag måste ju studera lite fransk kultur, visst?

- Jag har varit och sett improvisationsteater här i Aix. Det var väldigt roligt även fast vissa skämt gick mig förbi. Men då är det bara att skratta och låtsas vara med i matchen, och skratta desto mer när man väl förstått ett skämt.

- Jag har simmat 1500 meter i simhallen. Riktigt härligt att simma även fast jag har dålig teknik och tar mig fram i snigelfart. Jag var där med tre andra tjejer som råkade "tappa bort mig". De gick upp ur bassängen i tron om att jag var med dem medan jag fortsatte envetet att simma mina längder. De andra blev lite oroliga när jag inte fanns i omklädningsrummet. En man som jobbar där var nyfiken på vad som försigick och de berättade läget för honom. Han såg genast sin chans att fly från tristessen i receptionen och få göra en insats. De andra gjorde några lama försök att stoppa honom när han begav sig mot bassängen för att leta reda på mig. Han fann mig i tjejernas duschrum. "Är det du som är den borttappade svensken?". Slutet gott, allting gott.

- Jag har varit i Mariseille, som vanligt. Shoppade en hel dag utan att köpa någonting.

- Jag har varit hemma hos Linnea och lagat paj och sett film. Så som en mysig höstdag ska spenderas.


Oui, ca va bien.

Idag är det söndag. Här på militärgatan i cezanneparken har vi våra vanor och rutiner. På söndagar är det klassisk konsert på tv. Idag var det Händel. Madame eller Monsieur kommenterar hur många fioler det är. Hela tolv stycken. Mon Dieu. Efter konserten börjar livstilsstudieprogrammet Carambolage - seriekrock. Det handlar om skillnader mellan frankrike och tyskland.

En annan varadagsgrej är att Monsieurs gamla mor som är nittio år kommer och äter middag med oss varje måndag. Till henne måste man säga vous och pussa på kinden. Sen kollar hon på mig, skakar på huvudet och säger "så söt" eller "vad roligt att unga tjejer fortfarande använder klänning". Vi middagsbordet tar hon sedan upp problem med sin dator och min monsieurs muttrar irriterat att han redan visat hur man mailar tusen gånger. Den är tydligen ofrånkomlig, klyftan mellan generationerna. Särskilt före och efter datorns intåg.

Igår var några tjejer hemma hos mig för att kolla på film, vi hade hyrt "Coco avant Chanel". Den var på franska och utan text så det var lite svårt att hänga med ibland. Vi pausade filmen då och då för att se om vi alla förstått rätt. Helt plötsligt hade vi lika många historier som personer i soffan.

"Har hennes syrra tagit självmord?"
"Nej, jag tror bara det var som hon sa för att få stanna"
"Hon ska i alla fall gifta sig med honom, så mycket uppfattade jag"
"Med vem, han med mustaschen?
"Men nej, han sa bara att han redan var gift"
"Han med mustaschen?"
"Kom hon från en fattig familj? Jag hängde inte riktigt med i början"
"Ja, hennes pappa lämnade henne"
"Var det inte hennes mamma?"
"Nej, jag fattade som att hon var rik"
"Ja, hon bodde ju fint"
"Men det var väl ett kloster?"
"Jaha.."

Och för en en liten stund sedan bokades biljetten hem. Den 20 december ses vi igen!



En resumé!

Denna vecka har vi projektvecka vilket innebär att vi ska upptäcka lite av provence. Igår var hela klassen i Marseille, ett soligt och varmt Marseille till vår glädje. Vi åkte ut med båt till en ö och en borg som heter Chateau d'if - känd från Greven av Monte Cristo, tydligen. Trots att Marseille inte är någon vacker stad precis så gillar jag att åka dit just för havets skull. Är man van att bo vid havet märker man hur mycket man saknar det. Jag njöt verkligen av att sitta på en båt och ha vinden i håret. Imorgon blir det lite fördjupning av Aix och sedan ska vi till en by "Luberon" på fredag.

Eftersom det varit fullt upp med projektvecka har jag inte hunnit berätta om min helg. På fredagen, då jag alltid är ledig, så gick jag, Anja och Anna till badhuset för att simma. Det blev nästan 1500 m vilket jag var nöjd med, har trots allt inte simmat på år och dar (känns det som). Det var billigt och bra, så det blir nog fler besök där. En liten rolig detalj är att man måste ha badmössa på sig när man simmar - alla måste det. Dessutom är det krav att alla killar ska ha speedos och inte vanliga badbyxor. Vi kände oss lite fåniga i våra tajta latexmössor och fnissade åt varandra, men det finns inget att göra mer än att anpassa sig efter det lite märkliga franska samhället.

Efter motionsimmandet så unnade vi oss varsin stor kebab. På kvällen samlades vi hos ovannämnda Anja och gjorde spagetti och köttfärssås med äppelpaj till efterrätt. Dagen efter, på lördagen, så gick vi tre tjejer upp för berget la sainte victoire. Eller ja, vi gick nästan ända upp. Längst upp finns ett kapell och ett stort kors som är slutmålet. Klockan blev rätt mycket så vi bestämde att ta oss upp till toppen en annan dag. Efter några timmar ganska tuff vandring så åkte vi med rosor på kinderna tillbaka till Aix för att titta på bio. Vi såg 500 jours ensemble (jag tror den heter 500 days with summer i sverige). Den var bra, många fina scener. Se den, om ni är sugna på en hyffsat bra kärleksfilm så här i hösttider!


Familjen Poss



Här är min familj här i Aix under hösten. Jag har verkligen haft tur. Varje kväll får jag hemlagad mat med förätt, efterrätt och ost. De är ständigt glada och trevliga och har inte massa konstiga regler som vissa andra värdfamiljer. De låter oss komma och gå som vi vill. Skulle vi vilja äta senare eller tidigare går det bra tex. De är väldigt flexibla. De är intresserade av det mesta och väldigt allmännbildade. De är framförallt intresserade av Sverige och allt vi har att erbjuda. De åker då och då till IKEA här för att äta gravad lax och potatis.

Så fort man frågar om något fransk ord eller föresteelse lägger de gärna ut texten, förklarar, slår upp i böcker, visar på datorn. Det är helt enkelt väldigt lärorikt att bo med dem och jag är supernöjd!

David, som är min vägg-i-vägg-kamrat, är också väldigt trevlig. Han dansar, spelar piano och gitarr för att nämna några av hans talanger. Dessutom lånar han ut sin dator till mig utan sura miner fast jag vet själv att jag lånar den lite för ofta - men det är ju för er skull, kära läsare.



Une semaine avec la famille



Monaco! Fantastiskt vackert med stora båtar, palmer, casino (Adam vann 51 euro, "bravo!"), dyra bilar och stora hotellkomplex. Ett fantasiland, helt enkelt.



På den kända bron i ett blåsigt avignon. Årets julkort på familjen jansson? Vad säger ni?



Många mysiga restaurangbesök hanns med under veckan. Här bjöds det på "rostad" anka. Kanske lite väl "well done"...



Solnegång över Nice, även det en superfin stad som jag hoppas kunna besöka igen.



Jag och syrran i Marseille



Un café crème, s'il vous plait!



Picknick med utsikt över Picassos slott i Vauvenargues.



Jag och mamma framför pavillion noir i Aix.



Julkortsalternativ nr 2



Tack för en fin vecka!

Det regnar!

Vädret här i södra Frankrike är väldigt dramatiskt. Ena studen är det varmt och svettigt och nästa närmar sig graderna nollsträcket. Mistralvinden stormar friskt någon dag och försvinner sedan igen och lämnar ett lugn efter sig. Solen strålar vecka efter vecka för att sedan från ingenstans bytas ut mot ösregn och åska. I Sverige är allt lagom. Det gäller inte bara vädret utan även tempramentet. Det är som fransmännen anpassar sig efter naturens gång här. Här är man ja eller nej. Hata eller älska. Man brusar upp och sedan är det solskensleenden återigen. Det sägs att man kan känna igen en svensk i frankrike för att den använder sig av uttrycket "comme ci, comme ca". Vi svarar gärna "sädär", "nja" eller "helt okej". I Frankrike utropar man istället "Ah, c'est super genial, vraiment!"

Så, det var en liten egen tolkning av vädrets inverkan på människan. Idag har det i alla fall ösregnat här. På vägen till min oljemålningskurs så försökte jag hålla styr på mitt paraply samtidigt som jag försökte parera vattenpölarna. Från stuprören sprutade det vatten och längs trottoaren forsade en mindre rhoneflod fram. Helt plötsligt befann jag mig på en ö och enda utvägen var att gå igenom vattnet och låta det sippra in genom mina tygskor. En bil körde förbi och skvätte upp vatten på mig. Det var helt enkelt vatten överallt, från alla håll som om jag befann mig i en biltvätt. I två och en halv timma satt jag sedan och målade landskapsbilder med kläder som klistrade kring benen och droppade från armarna.


Jag ska inte nämna vädret mer..

Så här på kvällskvisten tänkte jag passa på att skriva några rader. Trevligt med nytillkomna läsare och lyckohälsningar. Jag och familjen har det fantastiskt bra här (jag tar mig friheten att prata för oss alla). Igår var vi till exempel i Nice och även Monaco. Det är absolut värt en längre beskrivning, men det får vi ta en annan gång..idag har vi vandrat i naturen och sett picassos slott, och avlsutat dagen med fyrarätters på en mysig restaurang.

Imorgon bär det iväg till Avignon! Det är nämligen på det viset att när familjen Jansson är på semester så gör man det allra mesta möjliga av den. Med god planering, effektivitet och uthållighet så ger vi ordet "semester" en helt ny innebörd..

PS. Till er tröst kan jag berätta att sydfrankrike också fått ta del av hösten. Här är nu "sverigekallt" - kylan går igenom ben och märg, brr..


Fyndat!

Jag sitter och väntar in mor och far som ska komma inom en timmes tid ungefär. Jag är väldigt glad att jag får möjligheten att välkomna dem hit med klarblå himmel, sol och en ljummen kväll.

Idag satte vi oss ett gäng i parken med brieost, baguetter, sallad, korv, pain et chocolat med mera. En riktigt gassande sol idag, sommaren ger sig aldrig här (ta i trä). Mätta och belåtna gick vi sedan vidare till röda korsets loppis som anordnades idag. Och jag säger bara en sak - som vi fyndade! Allting kostade ca 5 kr, rena paradiset. Jag köpte två kavajer, två tjocktröjor, ett skärp, en sjal och en blus för ca 60 kr. Second hand är fantastiskt koncept; pengarna går till något gott, jag fyndar och det är en god sak för miljön. Med säckar på ryggen vandrade vi sedan hemåt för att installera vår nya höstgarderob.

Kram från mig!


Je ne sais quoi

Idag har vi haft redovsning hela dagen i skolan. Jag och Anna var först ut med vårat projekt och presentationen gick över förväntan. Skönt att ha det gjort. Efter skolan hamnade jag, Anna och hennes svenska kompis mitt i en filminspelning. Det var fyra gangsterkillar i en bil som stannade utanför en affär, tog på sig rånarluvor och sprang in och slog ner biträden för att råna affären. Drama, drama! Det var spännande att se vilken stor ansträngning som ligger bakom ett enda klipp; ljusuppsättningar, avspärrningar, omtagningar mm.

Efter det lilla spektaklet gick vi till en bokhandel. Jag köpte bridget jones dagbok och ett bröllop och fyra begravningar. Lättläst litteratur även på franska, hoppas jag. Dessutom köpte jag en bok som verkar väldigt spännande och lärorik som är "the ideal guide to sounding, acting and shrugging like the french"

"Vocabulary alone isn't enough. To survive in the most sophisticated - and the most scathing - nation on Earth you will need to understand the many peculiarities of the (very peculiar) French culture. And for that you need A Certain Je Ne Sais Quoi. If you want to fit in with the French you'll have to know how to deal with louche waiters, what you're really eating when you're dining on escargots (and why it's even more disgusting than snails) and, of course, how to convey absolute, shattering indifference with a single syllable (Bof!). Charles Timoney, the author of Pardon My French, provides a practical, pleasurable guide to the charms of the Gallic people - from their daily routines to their peerless gesticulations, from their come-ons to their put-downs. Read on and put the oh la la back into your French vacances. Your inner gaul will thank you for it."

jacket image for A Certain Je Ne Sais Quoi by Charles Timoney - large version

Så jag hoppas att den ska ge mig lite tips så jag kan bli lite mer fransk och smälta in i mängden. Ikväll ska vi på bio, Mary et Max, och efter det ska vi ut och dansa på en klubb i stan. Nu är det bara några dagar kvar till familjen kommer dessutom!

Kram


Tidigare inlägg
RSS 2.0