Rebecka - Aix en Provence

Ni ska bara veta hur glad jag blir för varje kommentar, varje brev. När man är hemifrån, långt ifrån Sverige, är det de små sakerna man saknar. Det vardagliga och rutinerna. Därför ler jag för mig sälv när jag får veta att mamma julstädar i spisrummet (jag kan känna doften av grönsåpan) och pappa räfsar löv (säkert efter mörkrets intrång, med strålkastarlampan på och med p1 i hörlurarna), allting prydligt nedskrivet i ett litet brev. Jag blir glad när Linnea skriver att Förslövs julmarknad inte var så "fyllig". Jag blir nästan rörd när jag tänker på alla eldsjälar i FIF-mössor som inte ger upp, trots att det finns de som istället väljer julmarknaden i södra Frankrike bara för att den är lite mer "chic".

Nåja, trots lite hemlängtan så har jag det förträffligt bra här. Inte det minsta sjuk för er som är oroliga. Dock har jag ont i benen eftersom jag vandrat i ca fem timmar idag. Gick upp på toppen av Sainte Victoire där det finns ett kapell och ett stort kors. Hade sällskap av Anna och hennes franska kompis, Heloise. Känns bra att ha pratat enbart franska hela dagen! Vägen upp till toppen var jobbig, brant uppför i drygt två timmar. Mina ben darrade och det som höll mitt humör uppe var tanken på picknicken när vi väl kommit till toppen. Det var många vandrare ute idag och alla säger bonjour till alla. De som är på väg neråt säger "Bon courage" till oss som kämpar i uppförbacke. Uppe på toppen är utsikten helt fantastisk. Såg berg bort i horisonten med snö på toppen.

Efter att ha bestigit berget följde jag och Anna med hem till Heloise morföräldrar. Det finns vissa hus och vissa människor man känner sig hemma med, så var det med dem. De var söta och rara, bjöd på kakor, clementiner och valnötter. Vi satt i vardagsrummet där det fanns stora rustika trämöbler, gamla böcker och små värmeljus. Vi pratade politik, språk och skola. Innan vi gick hem spelade vi ett parti Uno. En härlig dag!